Har just varit på en kurspresentation som hölls av en ganska skrämmande omotiverad lärare. Han konstaterade att skalan för aktiva musicerande mänskor ungefär går såhär: är man riktigt duktig så blir man nån slags solomusiker, är man lite sämre så hamnar man i en orkester, sen blir man orkesterledare, sen ännu nåt, och sen blir man lärare, och först sen blir man musikvetare.
Hallå, alltså jag trodde att jag gjorde det här för att jag ville, var intresserad och inte för att jag hade misslyckats på nåt sätt! Tala om att göra första årets studenter omotiverade helt från början.
Nå väl, han har väl blivit trött av att varje år introducera nya elever till musikvetenskapen, för att sen se dom droppa av en efter en, läsa deras kråkfötter till kursdagböcker och halvdana arbeten och lyssna på deras dumheter.
Fananamma, beror detta på att dom flesta nya studeranden är trötta och omotiverade från början? Varför kan inte folk jobba i några år eller göra något annat efter gymnasiet så känns det sen bannemej så mycket roligare att studera?
Jag blir så trött på mänskor och deras brist på vilja och ambition. Jag var själv helt likadan som 20-åring.
Borde jag döpa om den här bloggen till L:s klagblogg istället?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar