Okay Temiz - Dokuz Seki

Mera random stuff som jag tycker om

THE PLUGZ -"Reel Ten" (1984)

Oj nej, så enkelt det var att sätta upp videon från Youtube. Som jag har funderat på det..
Hur som helst, så den här hittade jag medan jag skulle göra annat. Gillar ökengitarrerna, låter som om dom skulle spela i varmt väder och det stämmer ju för dom är från Mexico. Lite Calexico på 80-talet blandat med Badalamentis Twin Peaks synthbasgångar.

Svårt och tråkigt - ja men gå hem då och se på teve.

Så var vi där igen. Det här om att det ska vara "enkelt och roligt" att göra saker. I klassen uppstod diskussion kring olika typer av litteratur om musikhistoria och många tyckte att musikhistoria bör skrivas "så att alla förstår", dvs på ett lättillgängligt och mera skönlitterärt sätt, framför ett styvare sätt där främst fakta radas fram utan utsvävningar och omskrivelser.
Kära medbrödrar och -systrar. Vill man ha litteratur till söndagseftermiddagen kan det passa väl med en mera lättläst bok, men handlar det om vetenskap, (dvs sådant som det är meningen att vi som studerande ska hålla på med) så måste man kunna se förbi en tråkig text och sålla ut vad som är viktigt och intressant, även om det inte är någon väldans fröjd att läsa texten.
Jag blir så upprörd över denna förenklingsprocess som jag tycker mig ana i både samhälle och universitet, att allting ska "passa för alla" och vara lättförstått och -tillgängligt, böcker får inte vara tråkiga och allting ska vara ständigt inspirerande och medryckande, annars är det bara att tappa intresset och gå bort. Det handlar om ens egen utveckling, för bövelen, sen när ska allting hela tiden vara så förbannat flashigt och lättillgängligt? Vill man vara beläst på musikhistoria utifrån nåt jävla for dummies-perspektiv eller vill man kunna förstå saker på riktigt?
Just asking, inte vet jag heller om jag nånsin orkar läsa dom där böckerna.