Och nu är jag nog så kär. Råkade se en dokumentär på Yle Teema om gobben Stravinsky, och man kan visst se den på Arenan ett par dagar ännu, men det är i alla fall frågan om A Stravinsky Portrait, USA 1966 ifall nån skulle råka hitta den.
Dokumentären skildrar Stravinsky i kanske 80-årsåldern hemma i Hollywood, och den är gjord i modern jag-har-kameran-på-och-du-bara-är - anda. Man får se hur Stravinsky hittar tryckfel i sina noter, hur han förhåller sig till komponerandet i sig (han bara måste komponera, det njuter han mest av medan resultatet inte är lika intressant), han kommenterar sitt ungdomliga Wagnerhat och konstaterar att man ändrar sig med tiden
"Nuförtiden ogillar jag samma saker av andra orsaker". Han pratar om musikkritiker och hur de alltid kritiserar fel saker, han säger att han älskar disharmonier (vilket inte är svårt att förstå när man hör hans kompositioner) men att "man är riktigt duktig först när man kan vara intressant utan att använda sig av disharmonier."
Överlag ett mycket intressant dokument historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar