Vi har för fan just spelat Mozart, ni får gå hem nu

Jag har igen varit på konsert i Sibeliusmuséet. Det var blåskvintetten Il Vento samt pianisten Martti Rautio som spelade Zemlinskys Humoreske (Rondo), en kvintett för piano och blås av Mozart och en för bara blås av Jean Francaix.
En av orsakerna till att jag tycker så mycket om såna här konserter är för att där händer så fantastiska saker mellan musikstyckena. Dom tömmer ventiler, skruvar på munstycken, blåser i fagottdelar (en jättestock som man blåser i, varifrån kommer egentligen ljudet?), dom flyttar på stolarna och ingen vet varför.
Och så börjar dom att spela och så spelar dom Mozart, läser otrolig notskrift direkt från pappret, häller spott från valthornet rätt ner på golvet för det får dom göra, åstadkommer ett smärre mästerverk medan vi bara sitter där och sen är dom färdiga, vi klappar och dom går ut.
Vad pratar dom om sen? Säger dom "oj, det gick väl bra?" Sen klappar vi in dom igen men dom spelar inget mer, bara ler och bugar ett extra varv. "Vi har för fan just spelat Mozart, ni får gå hem nu."
Jag blir så glad av alltihopa.