Jag är beredd att avfärda Schönbergs Fantasy for violin with piano accompaniment Op. 47 som "bara skit." Ett violinstråk här. Ett plong där. Nåt fånigt ackord som inte hör hemma nånstans. Inget sammanhang. Nåt tolvtonssystem uppbyggt från den kromatiska skalan ska han ha använt sig av.
Det här är nöjet med att vara en fånig förstaårsstuderande som inte har en aning om någo. Man kan säga vad som helst. Nån kanske skulle kalla det för arrogans. Jag tycker nu att idén med en sån här blogg är att man ska få skriva just vad man tycker om allt och sen komma med (ytterst lite) information. Just kidding. Nog vill man ju komma med lite sakkunskap och sånt där sen också. (Nån gång.)
Men vem behöver alltså sånt här dissonant dravel som söker effekt bara för effektsökeriets skull? Kanske är där nån djupare innebörd och nånting jag inte hör, vänta ska jag googla.
På answers.com hittar jag Schönbergs egna ord från 1934 "I will not show you that my music is beautiful. You know it is not; I know it is not."
Just så. Ingen skönhet är han ute efter. Vad missvisande att karln heter SCHÖNberg dåh. Höhhö. Om Fantasy for violin with piano accompaniment Op. 47, står det att "it represents the height of the composer's twelve-tone complexity and the complete subordination of aural concerns to those of rigorous order and derivation." (John Palmer.)
Just så. Jag vet verkligen ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar